Välkomna till möte med Klostergårdens byalag måndagen den 24 maj klockan 19 i församlingshemmets bibliotek!

Dagordning:

1. Mötet öppnas. Föregående mötes protokoll godkänns.

2. Utvärdering av valborgsmässofirandet.

3. Byalagets framtida organisation. Kontakten med hyresgästföreningarna och bostadsrättsföreningarna. Årets anslag från föreningarna.

4. Planering inför Augustifesten söndagen den 29 augusti.

5. Planering av offentligt möte med företrädare för kommunens parkförvaltning.

6. Övriga frågor.

7. Mötet avslutas.

Protokoll från möte med Klostergårdens Byalag tisdagen den 27 april.

Närvarande: Märtha Frisk, Tordönsvägen 4C, 222 27 Lund, Gustaf Arfwidsson, Hus 79, Sankt Lars 22185 Lund, Erik Andersson, sunnanväg 14, tel 12 24 48, Inger HultingVirvelvindsvägen 4I, tel 2110613, Lotte Persson, Sunnanväg 14K, tel 128589, Hans Lavessen, Ingar Kerstensson, S:t Lars väg 24, tel 136943, Gunnar Stensson, Vårvädersvägen 4G, 222 27 Lund, tel 046-133171

1. Mötet öppnades och föregående mötes protokoll godkändes.

2. Förberedelse av firandet av Valborg. Följande punkter var verkställda:

a) Bränsle till bålet (Gunnar och Bjarne hade på söndagen den 25 konstaterat att bränsle fanns på skolan och Byggleken. De skulle forsla ner det till Sankt Lars-parken på morgonen den 30),

b) polistillstånd var klart (kostnad 200 kr),

c) Röda Kapellet skulle samlas vid Klostergårdens centrum den 30 april klockan 18.45 för promenaden ner till Sankt Lars,

d) Lunds allmänna sångförening skulle samlas på festplatsen klockan 1930,

e) anhållan om ekonomiskt bidrag för att betala sångarna var insänd till Kultur och Fritid.

f) Karin Stensson var vidtalad om vårtalet.

g) Notiser om valborgsfirandet var sända till tidningarna och affisch uppsatt på anslagstavlan.

Affischer att sätta upp i trappuppgångarna delades ut till de närvarande.

3. Dagens gäst, Gustaf Arfvidsson, berättade om valborgsfirandet och livet på Sankt Lars hospital under senare hälften av det förra seklet. Ända fram till 1970-talet fanns cirka 1300 patienter på Sankt Lars. De var indelade i arbetslag. Bålet tändes på samma plats som nu. Det var omsorgsfullt byggt av brädor i en spetsig sockertoppsform som hölls samman med ståltråd. Innan bålet tändes sjöngs vårsånger och hölls tal till våren. Meningen var att det skulle brinna högt och vackert – och snabbt. Patienterna måste återvända till sina avdelningar klockan 9. Från början var organisationen på hospitalet militär och hierarkisk. Vårdarna var klädda i uniform med metallknappar. Även de hade stränga begränsningar i sin rörelsefrihet och sitt privatliv. I asylen söder om Sankt Lars var patienterna placerade i stora sovsalar. Märtha Frisk inflikade, att hon arbetat där med städning på 1950-talet. Smutsen och stanken var svår när man kom in om morgnarna. Klasskillnaderna var stora. Personer som hörde till fina familjer bodde i den byggnad där öppenvårdscentralen nu är belägen, där de kunde ha egna rum till förfogande. Den stora vändpunkten i hospitalets historia var när psykfarmaka började användas på 1960-talet. Gustaf Arfvidsson berättade hur han lämnade hospitalet med dess skrikande, oroliga patienter inför en kort semesterperiod. När han återvände var situationen som genom ett trollslag helt förändrad. Sankt Lars var fridfullt. Skrikandet och de kaotiska utbrotten hade upphört. Man kunde tala med patienterna på ett helt nytt sätt. Senare har det visat sig att medicinerna har skadliga biverkningar, men de har ändå haft oerhörd betydelse för humaniseringen av mentalvården. Den psykoterapeutiska verksamheten utvecklades. Man hade fester och bio i festsalen och dans och artistframträdanden i den vackra paviljongen vid Höje å (som nu tyvärr fått förfalla sedan området togs över av Realia). Vid paviljongen brukade man utöver valborg också fira midsommar och Sankt Lars-parkens dag, men när Gustaf föreslog Realia att midsommar skulle firas som tidigare fick han svaret att området nu var privat och inte en allmän park, varför inget midsommarfirande kunde komma ifråga. Länge var könssegregationen i Sankt Lars total. Film visades varje vecka, men det var särskilda föreställningar för män och för kvinnor. Gustaf berättade också om den livstid av inspärrning och tvång som drabbade tusentals patienter. En pojke hade blivit skickad till hospitalet som elvaåring och sedan tvingats leva där tills han avled som 90-åring. När patienterna dog begravdes de på gravfältet vid möllan, oftast med bara en järnstång med ett nummer som gravmarkering. Gustaf meddelade också att medicinskhistoriska muséet skulle visas och att en vandring i Sankt Lars-parken skulle genomföras den 7 maj.

4. Övriga frågor. A) Förslaget att sätta upp en bankomat i Klostergården diskuterades. De flesta menade att det gick lika bra att ta ut pengar på korten i butikerna i centrum. B) Förslag väcktes att Byalaget skulle agera för att Klostergården fick tillbaka sin närpolis. C) Under hela året har skötseln av Klostergårdsfältet och vägarna inne i området diskuterats. Byalaget beslöt att kontakta kommunens parkförvaltning för att få till stånd ett offentligt möte om dessa frågor i september 2004.

5. Mötet avslutades.

Sekreterare Gunnar Stensson                     Justerare Marie Hegnelius