Synpunkter på Lunds Grönstruktur- och naturvårdsprogram antagna av Klostergårdens byalag vid medlemsmöte måndagen den 25 oktober 2004.
UTMÄRK BRONSÅLDERSHÖGEN VID TROLLEBERGSVÄGEN!
Många Klostergårds-bor vandrar längs Höje å natur- och kulturstig, genom Sankt Larsparken, över slätten med hästarna och vidare mellan ån och reningsdammarna med deras intensiva fågelliv: pilande tornsvalor, snabba som tanken, svanfamiljer bland sothöns och änder, hägern, orörlig som en hieroglyf med neddraget huvud och uppskjutna skuldror och storskarven, svart med utbredda vingar, en mörkrets furste, som pressar en sprattlande fisk genom sin smala hals.
När vandrarna kommer fram till Värpinge fortsätter de kanske på Trollebergsvägen in mot Lund, förbi den ståtliga bronsåldershögen med dess vida utsikt över södra Skåne med Öresundsbron, Turning Torso och fälten kring Uppåkra med deras forntidsfynd. Tyvärr gör högen, som är skild från vägen genom en smal åkerremsa, idag ett skräpigt intryck med tovigt ogräs. Många passerar den utan att förstå dess historiska innebörd.
Vi föreslår
att bronsåldershögen cirka tio meter söder om Trollebergsvägen görs tillgänglig genom en stig, att den snyggas upp, förses med ett par parkbänkar och en informationsskylt för skolklasser, turister, de närboende och vandrare.
BYGG EN BRO ÖVER HÖJE Å TILL FLACKARP!
Tidigare kunde vandrarna alternativt välja en sydlig slinga längs Lommavägen, förbi Trolleberg, längs vägen över fälten till Flackarpsvägen, kanske rasta för en stunds eftertanke vid Flackarps lummiga kyrkogård och sedan fortsätta förbi Flackarps gamla skola över järnvägen tillbaka till Klostergården.
Det alternativet saknas sedan några år eftersom järnvägsövergången vid Flackarpsvägen blivit borttagen. Landsvägen upphör mitt i en åker.
Men det går att återskapa slingan. Två alternativ är möjliga. Det ena innebär att skapa en gångväg längs åns södra strand, under järnvägsviadukten och ut till Flackarpsvägen.
Det andra innebär att bygga en gångbro över Höje å.
Det går en körväg ner till ån över Flackarpsfälten. Där den slutar intill ån skulle bron byggas. Det krävs lite arbete med själva slänten från körvägen ner till ån (som ligger på Lunds sida om kommungränsen till Staffanstorp).
På så sätt skulle vi kunna gå över ån, besöka den gamla kyrkogården och minneslunden och bese Flackarps gamla skola. Vi skulle återvinna ett kulturlandskap som avstängts genom den barriäreffekt som uppkom då Flackarpsvägens järnvägsövergång stängdes.
Vi föreslår
att en enkel gångbro av trä byggs över Höje å för att göra området kring Flackarp väster om järnvägen och söder om ån tillgängligt.
SLUT AVTAL MED DEN NYE ÄGAREN OM SANKT LARS-PARKEN!
Sankt Lars-parken är ett viktigt rekreationsområde inte bara för Klostergårdsborna. De ståtliga träden, som planterades samtidigt som de i Alnarp, är unika i Lund. Vi oroades när parken såldes av landstinget till en privat ägare.
Däremot gladde det oss, när vi fick veta att kommunen kommit överens med ägaren om att avgränsa de områden i parken som kommunen skulle ha ansvar för från dem som markägaren skulle sköta. Kommunen skulle ansvara för bokskogen vid Malmö-vägen, stränderna längs Höje å och ett grönt stråk från Klostergården mellan vårdhemmen och ungdomskliniken ner till Höje å. Tyvärr undertecknade den förre ägaren aldrig detta avtal. Nu har Sankt Lars-
parken en ny ägare. Hela avtalet måste omförhandlas.
Vi föreslår
att Lunds kommun så snart som möjligt sluter ett avtal med den nye ägaren om en fördelning av parkområdet som liknar den som förhandlades fram med den förre ägaren, men som då aldrig undertecknades.
DANSPAVILJONGEN PÅ DEN GAMLA FESTPLATSEN FÅR INTE FÖRFALLA!
På den gamla festplatsen nere vid Höje å, intill den förfallande vita stenbron, ligger den ståtliga gamla festpaviljongen med scen, dansgolv och utsikt över parkens träd och blommor.
Där har många minnesvärda arrangemang genomförts. Vi minns bland annat sångspelet med Carl Larssons töser och den rockkonsert vid vilken den i förtid bortgångne sångaren Kal Pedal sjöng Blaua skor. Vi minns också många midsommardanser med dragspel och fiol.
Sedan Sankt Lars-parken i slutet av 90-talet övertogs av Realia har byggnaden fått stå och förfalla och förslummas. Den går ännu att rädda, eftersom tak och golv är intakta, men fortgår förstörelsen några år till blir situationen ohjälplig. Eftersom byggnaden är skrymmande förfular den ohjälpligt Sankt Larsparken
Det bästa vore om kommunen genom Kultur- och fritid kunde ta över byggnaden.
Det näst bästa vore att ägaren restaurerade den eftersom den har kulturhistoriskt intresse.
Är inte heller det möjligt måste kommunen se till att den rivs, eftersom den håller på att
förvandlas till ett ruckel, som är en skamfläck för Sankt Lars-parken och en växande olycksrisk.
Om paviljongen rivs blir det möjligt att dra gränsen mellan ägarens mark och den enligt lagen om strandskydd skyddade delen av marken längs Höje å längre från ån till förmån för Natur- och kulturstigen och allemansrätten.
Vi menar
att något måste göras åt den förfallande danspaviljongen i Sankt Lars-parken vid Höje å!
Måndagen den 25 oktober 2004
Gunnar Stensson
sekreterare