Klostergårdens centrum 40 år

Den 1 september 1966 invigdes Klostergårdens centrum. I området bodde cirka 7500 personer. Idag har siffran trots de nya husen sjunkit till cirka 5000. För fyrtio år sedan var Klostergårdens befolkning ung. Gårdarna vimlade av småungar och klassrummen var överfulla när höstterminen började. Killar och tjejer vinglade runt på cyklar och mopeder på kvällarna. Området ekade av rop och skratt. I centrum fanns ICA-butiken Hökaren och en konsumbutik. Där fanns bank, postkontor, kiosk, blomsterbutik och konditori. En stor fritidsgård låg alldeles intill. Den är borta nu. Och så fanns lokalpolis som bekämpade den så kallade ungdomsbrottsligheten. Den tidens tonåringar är idag snart pensionärer med utflugna barn. Kyrkan blev färdig 1968 och firar sitt jubileum om två år. Och så småningom fick vi ett bibliotek.

Mycket har förändrats. Men det har varit en fredlig utveckling. Under samma tid har Israel två gånger bombat Beirut sönder och samman. Här har Netto ersatt Hökaren. Gamla Konsum är kvar. Det är också konditoriet, fast det bytt namn till Klostergårdens konditori och bakar Lunds bästa semlor. Frisersalongen upphörde däremot liksom Klosterblomman.

Servicen var bättre förr. Värst var att förlora postkontoret. Redan dessförinnan försvann banken. Idag finns inte ens en bankomat, fast en sådan sedan länge är hett efterlängtad. Ett nytillskott är pizzerian. Många har suttit där med en öl och en pizza och tittat på fotboll de varma sommarkvällarna. Och nyligen har vi fått en kiosk igen.

Vi ska fira 40-årsjubileet med musik och berättelser från Klostergården i samband med byalagets Augustifest. För byalaget är nästan lika gammalt som centrum.

Redan för trettio år sedan drev klostergårdsborna kravet på ett sammanhängande parkområde från Stadsparken till Höje å. Byalagets viktigaste insats är annars kampen mot Åkerlund och Rausings utsläpp av lösningsmedel. Läkarna på vår vårdcentral i Sankt Lars stödde oss. Företaget släppte ut 1400 ton per år. Lukten kändes över hela Klostergården.Vi fruktade för daghemsbarnens hälsa. Kritiken ledde till att utsläppen minskade till 10-50 ton per år. Historien berättas kortfattat i Kommunstyrelsens miljöutskotts bok Rio + 10, men utan att Klostergårdens byalag nämns. Däremot kan man läsa att utsläppen väckte raseri bland de närboende. Och det är ju sant.

Gunnar Stensson, sekreterare i Klostergårdens byalag.


Åter till debattsidan.