Rapport från Byalagets

Höstfest, år 2008

Solig söndag på Klostergården

Alltid på en söndag, närmare bestämt den sista söndagen i augusti, har Klostergårdens Byalag sin traditionella Höstfest. Så har det varit alltsedan 1970-talet, då Göte Bergström var den sammanhållande kraften i ett Byalag av mer spontan karaktär än det i dag är. Då kallades festen för Drakfesten, för det byggdes pappersdrakar… och ibland lyckades – faktiskt - en och annan skicklig drakbyggare få sin drake att stiga till skyarna, men oftast var det själva arbetet som var roligast. Vi klostergårdsbor bestod då till största delen av småbarnsfamiljer och det var för oss betydelsefullt och roligt att samlas till fest, till Drakfesten. Vi behövde gemenskap i detta nybyggarområde.

Numera är det Gunnar Stensson som bär ansvaret, tar kontakter, planerar och organiserar och han får många att ställa upp för att göra denna dag till en fest för oss alla som nu bor i Klostergården.

Fritidsgården står – nu som då - för lokaler och Ninni Dahlbäck, tillsammans med fritidsgårdens ungdomar, ansvarade i söndags för servering av kaffe, saft och goda kakor. Även Helgeandskyrkan serverade, som vanligt, kyrkkaffe.

I Kultur och Fritids stora fina centrumlokal brukar det vara konstutställningar under Höstfesten, så också i år, då Ninni visade flera av sina berömvärda tavlor. Även dagens sista programinslag ägde rum i centrumlokalen, där klostergårdsinnevånare samlades för att höra Gunnar Stensson redogöra för ”senaste nytt” angående Höjeå natur- och kulturstig, Sankt Lars och BUP-området, parkförnyelsen i Klostergården, Träffpunkt Klostergården, Stadsparken och Gröna stråket samt Evenemangshallen, Arenaparken och Långa huset. Alla dessa frågor berör oss klostergårdsbor och Byalaget har - med Gunnar i spetsen - gjort betydelsefulla insatser för förändringar och förbättringar.

Men låt mig börja från början… Som alltid inledde Röda Kapellet och spelade med sedvanlig glöd och engagemang. Vi var flera där i Klostergårdens centrum som hört dem spela otaliga gånger genom årtiondens lopp och en del av oss kände oss nog lite nostalgiska. ”Måtte Röda Kapellet finnas kvar för mig att lyssna på, tills jag förlorar min hörsel”, tänker jag denna vackra söndag, när jag står i solen och lyssnar på dem och musikerna blir så varma att svetten rinner utför kinderna på dem, såsom på Louis Armstrong. 

Det kom att bli mer av både musik och dans under dagens lopp. Adam Bartees streetdans var spännande att se. Det var Mats Alinder på Fritidsgården som bett honom ställa upp och det är vi tacksamma för. Både unga och gamla lockades att stampa takten och när några flickor i nioårsåldern dansade österländsk dans klappade alla händerna i takt med musiken. En av flickornas mamma hade lärt dem danserna. Hon såg mycket stolt och lycklig ut och Bjarne Holmqvist, deras fritidsledare, uppmuntrade flickorna, när de blev lite blyga. I biblioteket, som höll öppet denna söndag, spelade Henning Kofoed fiol och på eftermiddagen, då det blivit lugnare och tempot inte var så högt i Klostergårdens centrum, spelade Bo Riborgs jazzkvartett. Många tog då en paus och njöt av Charlotte Edims goda afrikanska mat, drack Fritidsgårdens kaffe och saft samt smaskade på bullar, kakor och godis. En välbehövlig paus för lyssnande i lugn och ro!

Runt om centrumkvadraten trängdes loppisstånd och informationsbord för ideella föreningar, t.ex. Södra Afrikaföreningen, Palestinagrupperna, Synskadades Riksförbund, ABF… Det informerades också om Seniorgympa på Fritidsgården och Hjärt- och lungsjukas höstprogram. KLOK (KLOstergårdens Kulturförening) - en stödförening till biblioteket, som en gång bildades av Byalaget, då biblioteket var nedläggningshotat - hade bokbytarbord och utförsäljning av utsorterade biblioteksböcker. Det var KLOKs ordförande, Lena Fröderberg, och kassör, Mårten Hansson, som stod på torget och inne i biblioteket hade Berit Heimdal också bokbytarbord och försäljning. Många passade på att fynda böcker, som endast kostade 5 kr styck.

Ute på Gröningen gick små ponnyhöstar omkring med lyckliga klostergårdsbarn på ryggen – allt var som det alltid varit och barnen var nöjda.

Avslutningsvis vill jag berätta en solskenshistoria. För vuxna hade Byalaget gjort en enkät, för att få veta vad klostergårdsborna tycker är det bästa med vårt område och vad de tycker kan förbättras och förändras. Naturligtvis ville Byalaget också veta vad barnen anser, så de ombads att rita en bild på temat ”Detta är det bästa i Klostergården”. Matilda, en flicka i sex- sjuårsåldern, ritade en teckning bestående av två stora svävande hjärtan. Hennes motivering var: ”Det finns mycket kärlek i Klostergården!”

/Marie Hegnelius (klostergårdsbo sedan år 1966)